Apan och STÄÄFFE!

Sammanfattning av Örebro resan.
Jag och Snöret hoppade in i hennes mammas feta merca å drog järnet ner till Pennybridge town. Väl framme gjorde vi ett studiebesök på 2 nya och sjukt avancerade brandstationer. Fatta att ena hade en svävare!! Snöret passade på att hångla upp HB som om det var deras sista farväl.

Fredag
Alkohol shopping och allmänt glidande på förmiddagen. Eftermiddagen: Öl,Öl,Öl,Jäger,Öl,O'learys,Öl,Jäger,Öl,Betala för en extra öl,Strumpis,Jack&Coke,Öl,Sambuca, Kolla på när Ivan hångla upp en döv brud (SANT :D),Öl,Bråka med vakterna för att få tillbaka min tröja, hemgång,pizza,hem,bajsa sönder toa (inte helt sant).

Lördag
Vaknar kl 8 trött och bakis. Vi knatade till Sibylla och köpte mer onyttigt och stötte på en virrig kassörska och en kille med flickröst. Bakis fram till kl 3 då vi for till Mellösa för att få mat av Andys morsa! Grymt bra mat och några öl och avec senare så var man människa igen. Tillbaka till stan och bowling (som jag förövrigt glömde betala. Oops) Veda cowboys tog naturligtvis hem matchen och fick alkohol som vinst. Sedan bar det av till Pennybridgetowns hetaste inneställe Ritz. Snyggaste krogen jag varit på och detsamma gällde klientelet. Men istället för att gå hem med klientelet valde vi BK och fick första parkett på en fyllefajt. Undrar vad det var för viktigt de slogs om kl 3 på en hamburgeria?

Söndag
Vi for hem. På vägen hem var vi nästan först på en olycka. lyckligtvis gick det bra men det tog ett jävla tag att öppna vägen. Vi insåg naturligtvis detta och for över Uppsala i stället.

Nu snälla titta på denna film då ingen bättre kan summera helgen än KJELL. Stääffe!

Apan och IPhone

Så var måttet rågat. EN månad efter att garantin på min mobil gått ut så pajar skiten. Varför är man inte förvånad? Sur och lätt tjurig lämnade jag affären efter beskedet att det kostar närmare en tusenlapp att laga en värdelös telefon och att jag lika gärna kan köpa en ny. Jag tänkte nåt i stil med "nu ska jag köpa en billig skittelefon, jag gör ju ändå inget särskilt med fanstyget!" Så jag styrde kosan mot affären igen där jag som av en slump fick pilla lite på en IPhone. Med ens ändrades min inställning och jag insåg att detta var precis vad jag behöver. Det fantastiska var nu att jag inte betalar mer pengar än jag gjort tidigare (för en skitmobil) och nu fick jag ett teknologins underverk i näven. Jag hade tidigare fattat att IPhone var bra, men inte såhär bra!

Numera har jag alltså 1100 låtar, 45 program av olika typ och användbarhet, e-mail och webbrowser. Sjukt.

I morse steg jag upp halv åtta och tänkte att jag skulle vara en duktig pojke och börja dagen med simning. Jag packade ordning grejerna och stövlade iväg mot badhuset. 50m från badet inser jag att jag glömt plånboken så det var bara att vända. Väl på badhuset upptäcker jag att jag dessutom glömt handduk. Det här med att kliva upp tidigt kanske inte var så bra ide iaf. Simningen gick bra, men det är ju rätt tråkigt att simma själv. På vägen ut träffade jag Tom som skulle vattenjogga och det verkar ännu tråkigare. Kanske bra för psyket att löpa utan att komma nånvart?

Nu ska jag packa och sedan sätta mig i en bil till Örebro. Fylleapan ska få sitt i helgen, och nu är han rastlös. Watch out Örebro, here i come!

Rent hus hos Apan

Rätt länge nu så har jag undrat varför vissa människor jämt och ständigt måste meddela hela världen så fort att de har eller ska träna? Kolla bara på Facebook, så kan jag med rätt stor säkerhet säga nån av dina vänner stort proklamerar att de ska träna, har tränat eller använder sin kära Iphone för att meddela världen att de just i detta ögonblick tränar. Är det för att få andra som inte tränar att känna sig usel? eller är det för att motivera nån soffpotatis att bege sig till gymmet? Eller är det helt enkelt för att brösta upp sig lite och kanske få en kommentar som "guuu så duktig du är, hur orkar du?"

Idag kände jag instinktivt att jag kommit på svaret!

Min tes är som följer. Folk behöver något att få brösta upp sig över och känna sig stolta över att ha presterat. Själv har funnit vad jag gillar att stoltsera med. Städning. Jääävulskt tråkigt som det är, så blir jag så vansinnigt nöjd med mig själv så att jag måste skryta om det vid varje tillfälle. Min vän Tom ringde precis och jag tror att jag nämnde minst 3 ggr att jag precis höll på att städa och att jag nästan var färdig med att torka golven. Det positiva med det här är ju dessutom att det inte blir tjatig för andra eftersom jag städar max 1-2 gånger per vecka. Det negativa är att städning är så jävla tråkigt och för att jag ska kunna skryta om det så måste jag ha gjort nån extra stor insats typ storstädning, göra rent bubbelbadet eller skrubba golven. Därför blir det långt mellan mina "fixar". I fortsättningen ska jag lägga in lite skryt om träning också. Får se hur det funkar. Nu ska apan vika kläder.

Apan= restart and reboot.

Ytterligare en helg till ända. Tillbringade jag söndagen på ett varmt klätterberg eller sittandes med en öl i en skidbacke? NEJ!!! Pengarna skulle in därav arbeit.

Varje solbestrålad helg frågar jag mig varför? Varför åker folk för att shoppa på soliga helger? Ja mer än så tänker jag inte gå in på kapitalismens järngrepp om svenskarnas pungkulor, för jag blir trött bara jag tänker på tramset. Kvällen tillbringades med fys på brandstationen där man fick utlopp för helgens alla uppdämda känslor. Efteråt hoppade jag ner i ett bubbelbad, köpte och konsumerade en folkis. Haha det kallar jag ett helgavslut i alla fall!

Apan - Folkmassan 1-0

Stretchar apor?

Ok om man läst mitt förra inlägg så nämnde jag att jag var så jävla tajt i höfterna och liknade det med Jessica Albas röv. Så för att ni ska förstå hur jävla tajt det är så har jag lagt in en bild.

I grund och botten så är det alltså en knäskada(löparknä) som gjort mig uppmärksam på hur sjukt osmidig jag är. Egentligen borde jag väl vara tacksam för det men eftersom knäskadan aldrig tycks försvinna så har jag istället valt att börja hata mina knän,ben och höfter. Vad ska man med grejerna till om de inte funkar? Ja ja. REHABILITERING var ordet. Det enda jävliga är nu att det tar så sjukt lång tid att bli bra! Tro mig när jag säger att jag testat olika metoder. För tillfället testas:

1. Stretching 4 olika former
2. Yoga
3. Tigerbalsam
4. Zon-gel

Lustigt att jag såg mig själv som smidig under många år. Jag menar klättringen borde ju göra folk smidiga? Tänkas va fel man kan ha. Jag kan fan inte sitta med sträckta ben på backen och ha överkroppen i 90 graders vinkel. Illa! Men nu joinar jag panchisarnas kamp mot höftproblemen! Framåt kamrater! Allez!

schema für apan

Allt ska följa ett schema. Det vore naturligtvis det optimala. Typ 08.00 uppstigning med fika och whatnot. 09.00 yoga. 10.00 mellanmål. 11.00 träning osv. Vissa människor är ju verkligen precis såhär strukturerade och duktiga. Hur i helvete ska jag bli det? Jag funderar på att ha ett personligt straff om jag inte fullföljer schemat, men jag känner ju mig själv så jag vet redan att jag skulle tumma på det eller helt enkelt glömma bort. Tillsvidare så ska jag fundera på en lösning och om någon har ett bra tips så tipsa!

Nu ska jag alltså ta mig i kragen och städa och göra ett yoga pass. Jag tror jag börjar med yogan. Här känner jag även att jag måste försvara min manlighet lite. Yoga tänker ni "är inte det för fruntimmer?". NÄ! För jag ska tala om att när man är så grönjävulskt stel i höfterna som jag är så är det snarare enda vägen till överlevnad! Jag har höftmuskulatur som är tightare än Jessica Albas röv. Enda skillnaden är att hennes "buttocks" ska vara på det viset och mina höfter ska vara mjuka smidiga.. Nu när jag tänker efter så är det kanske inte ENDA skillnaden. Men det är en skillnad!

Återkommer med resultat.